Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Prodigal Son | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm | Eric XIV, King of Sweden | The Sphinx | The Explorer A.E. Nordenskiold |
Related Artists:
Soma Orlai Petrich
(October 22, 1822, Mezőbereny - June 5, 1880, Budapest) was a Hungarian painter. Petrich was born to a Serbian father and Hungarian mother. He originally wanted to become a writer. He was a pupil of Jakab Marastoni in 1846 and attended Ferdinand Georg Waldmeller's school in Vienna from 1847. He often painted historical themese and in his lithographs he portrayed experiences during the war of independence. He studied from Kaulbach in Munich from 1850. He painted "The Corpse of Louis II" in 1851, a decade before Bertalan Szekely's painting. He was also a popular portraitist.
Raphael Von Ambros
Czech, 1854 - 1895
Reginald Marsh
American Social Realist Painter, 1898-1954,American painter, printmaker and illustrator. He returned from France to the USA with his American parents, Fred Dana Marsh (1872-1961) and Alice Marsh, who were also artists, in 1900. In 1920 he graduated from Yale University, New Haven, CT, where he had been art editor and cartoonist for the Yale Record. He moved to New York and became staff artist for Vanity Fair and the New York Daily News. By 1923 he had begun painting scenes of street life in New York in oil and watercolour. His first one-man show was held at the Whitney Studio Club in 1924. In 1925 he joined the New Yorker, to which he contributed regularly until 1931.